Festivalens historia

HISTORIK

Man trodde ju inte det, då 1990. Jag kommer ännu ihåg hur vi satt där i Norrlandsfolkets lokaler och spånade fram idéer, Arne Moström, Stefan Keisu och jag. Inte trodde vi att festivalen skulle finnas kvar så länge och än mindre frodas, men ändå.

Tiden har sannerligen gått. För att ge ett litet tidsperspektiv så fanns film bara på VHS, om man ville se en film hemma, då vi startade. Internet fanns bara på universiteten och webben var knappt uppfunnen ännu. År 2000 var DVD-spelaren årets julklapp. Runt millennieskiftet blev det poppis att ladda ner film i och med att Direct Connect kom. Samtidigt har dessa teknikskiften varit konkurrenter till biotittandet och så också till festivalen. Speciellt fildelningen av film slog hårt mot festivalen. Före fildelningen hände det att vi kunde fylla salongen vid vissa föreställningar. Visningarna av till exempel Pulp Fiction och True Romance var knökfulla. Numera händer det i princip aldrig att en föreställning i den stora salongen är utsåld. Å andra sidan så har digitaliseringen inneburit att vi inte behöver hantera tonvis med 35 mm-film mer. I dag kommer den på hårddisk, DVD eller laddas bara ned via Internet. Dyra frakter är ett minne blott. Redan i början av festivalen så fanns vi i Gällivare (där den startades) och i Kiruna. Sedan utökades antalet orter och festivalen har i en eller annan skepnad funnits i Abisko, Gällivare, Jokkmokk, Pajala, Porjus, Svappavaara, Vittangi och Överkalix. En film som skulle visas på många orter kunde färdas 65 mil under en festival. Numera finns festivalen bara i Kiruna eftersom resurserna inte räcker till. Förr kunde vi ståta med att vi var världens (till ytan) största festival.

När man tittar tillbaka är det en hel del saker som sticker ut:

• På programmet hade vi under ett par festivaler stumfilmer med live-musik. Umeå-banden Trio Lligo och Komeda spelade som Projektor 7 live till Buster Keaton-filmen Sherlock, Jr., och Matti Bye musicerade till Metropolis.
• Till premiären av Allt eller inget hade vi lånat in några män som innan filmen strippade. I dag inte speciellt PK, men då gick det och publiken jublade.
• Ett festivalår tog vi upp ett samarbete med Banff Mountain Film Festival och visade natur- och äventyrsfilm på isblock i samarbete med Icehotel.
• Vi körde film i Icehotels isbio på snövägg, vilket fick filmtidningen Empire att skriva att skräckfilmen som visades var så hemsk att en kvinna kissade på sig och frös fast. Inte riktigt sant, filmen som visades var River Wild och ingen kissar på sig till den filmen.
• Vi hade föreställningar i LKAB:s InfoMine med hyrd projektor från Umeå, och fick på så sätt Sverigepremiären av Antz och fick vara med i SVT:s Filmkrönikan. Vi passade också på att visa Underground, vilket uppmärksammades av filmens regissör Emir Kusturica.
• Favoriten i repris har i alla tider varit Rymdinvasion i Lappland från 1959, i regi av Virgil W. Vogel. Så också detta år!

Den stora huvudvärken genom åren har varit (och är) att få publiken till festivalen. Vi har testat många varianter på marknadsföring och PR: konferenser, pub-bio och olika datum för festivalen. En gång fick vi till och med filmpublicisternas pris PR-tuppen.

Under festivalens existens har vi lyckats etablera ett kontaktnät med filmfolk lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, bland annat med det forna Östeuropa. Vår avsikt är att fortsätta bygga ut detta. Bland annat har medlemmar ur festivalens styrelse varit med i FICC-juryn vid den internationella kortfilmsfestivalen i Krakow.

Under de år som vi verkat har mycket hänt inom filmområdet i Kiruna. En utbildning för filmarbetare har genomförts. Filmproduktionsbolag har etablerats. Dessutom har en rad filminspelningar genomförts i Kirunaområdet. Festivalen har dessutom prisats bland annat genom att erhålla PR-tuppen på en Guldbaggegala och genom att erhålla LKABs kulturstipendium.

Roger Bergström

Ordförande
Arctic Light Filmfestival